Vid denna tid förra året satt jag och grät och grät och tårarna bara forsade ner från mina kinder. Det var dagen innan Daim skulle åka. Jag kollade igenom alla bilder, filmer och alla rosetter. Jag minns den dagen så väl och allt kändes så himla tungt, det var bland den värsta dagen i mitt liv. Någon skulle ta ifrån mig min älskade Daim, som jag hade haft i 3,5 år och han hade varit helt som min. Gud asså, sitter och gråter nu också, kan inte sluta tänka på våran underbara tid tillsammans. Det sista jag ville var att den skulle ta slut. 

Min älskade Daim, jag saknar dig och våran tid så himla mycket♥